Hej igen hörrni!
Resan till vår släkts vagga som pappa kallade den gick bra. Staden är ungefär lika stor som Uppsala, dvs man kan gå runt centrum på en halvtimme. Det är två stora gator som är "city" med H&M, Vero Moda och en fantastisk cigarraffär. Sen finns det ett jättefint gult slott och ett stort gammalt stenhus som brukade vara nån slags centralförvaltningshus eller så (pappa får rätta mig om jag har fel) där alla högt uppsatta tjänstemän jobbade inom kommunen (typ min pappas morfar hade sitt kontor där, han var värsta hot shot borgaren) men sen gjorde de om alltihopa till ett hus med studentlägenheter! Det ligger mitt i stan och jag tyckte det var exemplariskt av dem att låta studenterna flytta in där. Så borde man ju göra i Stockholm också, istället för en familj som bara lever loppan på socialbidrag, låt studenter som kommer bidra till statens välfärd flytta in på Drottningholm (ligger kanske lite utanför stan iofs).
Under fikat på farfars hem satt vi med en gammal man som när vi talade om hur kallt det är nuförtin i Tyskland (typ -13 idag!) berättade om när han var 18 år och skickades till Finland 1944. Snö var det överallt och askallt. Sen berättade han om hur de åkte tåg mellan Norge och Finland genom Sverige, helt problemfritt. Tänk att han iallafall klarade kylan och snön i Finska karelen som tonåring, var med och byggde upp västtyskland på nytt, och nu satt som pensionär på ett hem och åt äppelkaka. Helt galet att tänka på alla de gamla människorna där och vad de gått igenom, och sett Tyskland gått igenom. Innan 1945 hade ju det aldrig varit ett demokratiskt land, det var kejsare, krig, politiskt kaos, diktatur och krig igen, ockupation och sen vart det en demokrati som än så länge har fungerat (om man talar om väst alltså). Jag som är sån historienörd vart helt till mig när jag satt där.
Nåväl, idag är det 65 år sen Röda armen befriade fångarna på Auschwitz och Israels president är i Berlin. Därför var det massa poliser på stan igår när jag skulle handla min galet dyra foundation. Jag läste dessutom att Afghanistans ledare också är här.
Själv sitter jag och skriver arbete på kafe med en högstadie- eller gymnasieklass med massa franska kids som härjar runt. Blablabla John Locke blablabla John Stuart Mill skriver jag.