Tanken va att jag skulle lägga upp lite bilder på juligheterna här i Lille, men jag hittar inte kamerasladden, så det får vänta.
Jag rymmer från mina måsten, och det här är väl ändå det bästa sättet att rymma på! Har ändå avslutat en uppsats idag, och nästan halvägs på den andra. Bara två till, sen så.
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
Anniversaire på franska
1 advent idag. 4 advent är jag hemma! Gud såå fort det går.
Söndag härliga söndag, det känns som att det bara är måndagar och fredagar hela tiden så jag tar vara på min söndag i sängen.
Helgen har passerat i rapid, och den började med firandet av amerikans Thanksgiving hemma hos Amanda. Helt otroligt mycket god mat. Jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv när jag gick hem, lovar och svär, ALDRIG. Mycket trevligt med kalkon, potatismos, stuffing och pumkin pie(och mer därtill).
Sen var det lördag och jag, Maddie, Friederike och Réka gjorde cookies och tog med till Natashas hyresvärdinna för hennes son fyllde år. Väldigt intressant må jag säga. Hyresvärdinnan som är runt 55 hade i början av terminen en man i sin egen ålder, men en dag när Natasha kom hem var det holabandola i köket, de skrek och bråkade pågrundav att mamman hade haft ett förhållande med sin pojkväns son och de ville nu bli tillsammans. Sonen är lika gammal som hennes egen son och båda firade sina födelsedagar igår, och vi var inbjudna. Har aldrig träffat liknande människor, så det var en rolig upplevelse. Kul att prata lite franska och stoppa magen full med paj av olika slag!
Idag skriver jag på China-uppsatsen, eller borde, men det går sådär.
Ska lägga upp bilder på juldekorationerna här i Lille när min kamera och jag går ihop. Måste köpa en ny.
Bisous
Söndag härliga söndag, det känns som att det bara är måndagar och fredagar hela tiden så jag tar vara på min söndag i sängen.
Helgen har passerat i rapid, och den började med firandet av amerikans Thanksgiving hemma hos Amanda. Helt otroligt mycket god mat. Jag har aldrig varit så mätt i hela mitt liv när jag gick hem, lovar och svär, ALDRIG. Mycket trevligt med kalkon, potatismos, stuffing och pumkin pie(och mer därtill).
Sen var det lördag och jag, Maddie, Friederike och Réka gjorde cookies och tog med till Natashas hyresvärdinna för hennes son fyllde år. Väldigt intressant må jag säga. Hyresvärdinnan som är runt 55 hade i början av terminen en man i sin egen ålder, men en dag när Natasha kom hem var det holabandola i köket, de skrek och bråkade pågrundav att mamman hade haft ett förhållande med sin pojkväns son och de ville nu bli tillsammans. Sonen är lika gammal som hennes egen son och båda firade sina födelsedagar igår, och vi var inbjudna. Har aldrig träffat liknande människor, så det var en rolig upplevelse. Kul att prata lite franska och stoppa magen full med paj av olika slag!
Idag skriver jag på China-uppsatsen, eller borde, men det går sådär.
Ska lägga upp bilder på juldekorationerna här i Lille när min kamera och jag går ihop. Måste köpa en ny.
Bisous
There is a light that never goes out
Tiden här är fortfarande väldigt utmanande men ganska rolig.
Berlin är ganska speciellt på ett härligt sätt. I fredags dansade vi till techno tills det blev morgon på ett gammalt kraftverk med nåt engelskt band vi sett tidigare på kvällen och häromdagen var jag på ett fik där man själv fick välja hur mycket man skulle betala. Iden är att alla ska kunna fika, inte bara rika, så de som inte har så mycket pengar kan betala typ 4 euro och de som är rikare kan välja att betala typ 8 så att det jämnar ut sig. En ganska solidarisk och fin tanke (det var ett kommunistiskt cafe typ) men jag tror att det bara fungerar i Berlin ärligt talat. Jag kan inte se det gå ihop hemma faktiskt...Folk skulle bara utnyttja systemet, och det kanske de gör här också ioförsig.
Nåväl, glad första advent alla!
Berlin är ganska speciellt på ett härligt sätt. I fredags dansade vi till techno tills det blev morgon på ett gammalt kraftverk med nåt engelskt band vi sett tidigare på kvällen och häromdagen var jag på ett fik där man själv fick välja hur mycket man skulle betala. Iden är att alla ska kunna fika, inte bara rika, så de som inte har så mycket pengar kan betala typ 4 euro och de som är rikare kan välja att betala typ 8 så att det jämnar ut sig. En ganska solidarisk och fin tanke (det var ett kommunistiskt cafe typ) men jag tror att det bara fungerar i Berlin ärligt talat. Jag kan inte se det gå ihop hemma faktiskt...Folk skulle bara utnyttja systemet, och det kanske de gör här också ioförsig.
Nåväl, glad första advent alla!
torsdag 26 november 2009
Bilder! Andra delen, hur jag bor
fint kort på min dörr
trappan ner mot källaren
matsal
vardagsrum, notera pianot på bilden ovan!
kök, ganska som de brukar se ut
trappan från mitt rum ner
Bilder! Första delen, lite random
Köpte pepparkakor! 
Pappa på den tiden han hängde i Berlin han med (gissar jag)
Köpte hyacinter!
Minnesmärken på trottoaren
Jag har gråa strumpbyxor när jag åker tunnelbana
Lite om politik och sånt
Jag äter wasa-knäcke med brie, det är min nya favorit. Som tur är kan man köpa knäckebröd lite här och var så det går ingen nöd på mig.
Egentligen skulle jag ge er ett fin-fint bildreportage från mitt hus, men det är strejk mellan min dåliga kamera och min ännu sämre dator.
Därför kommer dagens inlägg handla om annat, nämligen Kreuzberg. Som vissa kanske redan vet är det en stadsdel här i Berlin som ligger i öst och är ganska hipp numera. Jag har hängt där lite, det finns sjyssta barer, konsertlokaler och en gata som brukar användas för filminspelningar. Tills nu har det i området mestandels bott invandrare, främst från Turkiet- vilket märks på området med alla olika mataffärer, resturanger etc-, samt fattiga studenter och annat folk med inte så mycket pengar och cred i samhället. Men det var tills nyss alltså. En jag känner här bodde i Kreuzberg tills nåt år sen då hyrorna steg alldeles för mycket för att han skulle kunna bo kvar (han drog till väst istället), eftersom de trendkänsliga och coola har tröttnat på Prenzlauer Berg som har blivit lite mainstream och nu vill bo i Kreuzberg som fortfarande känns äkta och inte lika exploaterat (det finns inget HM där exempelvis).
Så, alla hipsters med pengar driver upp hyrorna och därför fick jag igår på lektionen ett flygblad med rubriken (fritt översatt) "Kreuzberg i kris?". Det var en inbjudan till en diskussionskväll för att diskutera problemet med att hyrorna har drivits upp så mycket att folk utan pengar (som brukade bo där) inte har råd med hyrorna, och att "chicka butiker och dyra barer har förändrat atmosfären". Vad kommer hända med folket i området om hyrorna fortsätter stiga, hur kan man förhindra detta och hur kan vi (de) organisera oss? Det är alltså ett slags uppror mot trendifiering av en stadsdel där det hittills har bott papperslösa, fattiga och andra som kommer behöva flytta för att alternativa människor med pengar vill bo bohemiskt och "äkta" (de är säkert från Sverige också, typ bott på söder). Det informerades även att allt kommer översättas till turkiska och arabiska och intiativtagarna verkar vara en grupp som kallar sig Gruppe Soziale Kämpfe (gissar ganska vänster).
Jag vet inte om jag skulle hålla med GSK i allt, men det är ett spännande fenomen de ska diskutera - vad händer med de utstötta, var ska de ta vägen och vem ser efter dem? Det jag tycker är intressant är inte angående dyra barer i Kreuzberg i sig utan hur okej är det att priser kan trissas upp så att folk utan pengar inte kan bo kvar. Det brukade vara en plats där de som inte har så hög status i samhället (invandrare, arbetslösa) kunde bo billigt, men nu drivs iväg för att den stadsdelen de har varit med att skapat attraherar trendkänsliga bloggare med rika föräldrar. Finns det någon som borde ta ansvar för dessa, att de får någonstans att bo? Eller är det inte ett problem alls? Är det bara så det ska vara och kan bli i en marknadsekonomi? En naturlig utveckling i stan kanske. Precis som i Stockholm, inga konstigheter.
Kreuzberg har varit så alternativt att det blir rätt nu, man tycker det är charmigt med allt det nedgångna (speciellt jag, jag älskar sånt!) och om några år blir det väl lika omöjligt att kunna bo där som det är att hitta en billig etta till en student vid Mariatorget.
Förresten får man politisk propaganda på lektionerna hela tiden, och studentstrejken är fortfarande i full gång.
Egentligen skulle jag ge er ett fin-fint bildreportage från mitt hus, men det är strejk mellan min dåliga kamera och min ännu sämre dator.
Därför kommer dagens inlägg handla om annat, nämligen Kreuzberg. Som vissa kanske redan vet är det en stadsdel här i Berlin som ligger i öst och är ganska hipp numera. Jag har hängt där lite, det finns sjyssta barer, konsertlokaler och en gata som brukar användas för filminspelningar. Tills nu har det i området mestandels bott invandrare, främst från Turkiet- vilket märks på området med alla olika mataffärer, resturanger etc-, samt fattiga studenter och annat folk med inte så mycket pengar och cred i samhället. Men det var tills nyss alltså. En jag känner här bodde i Kreuzberg tills nåt år sen då hyrorna steg alldeles för mycket för att han skulle kunna bo kvar (han drog till väst istället), eftersom de trendkänsliga och coola har tröttnat på Prenzlauer Berg som har blivit lite mainstream och nu vill bo i Kreuzberg som fortfarande känns äkta och inte lika exploaterat (det finns inget HM där exempelvis).
Så, alla hipsters med pengar driver upp hyrorna och därför fick jag igår på lektionen ett flygblad med rubriken (fritt översatt) "Kreuzberg i kris?". Det var en inbjudan till en diskussionskväll för att diskutera problemet med att hyrorna har drivits upp så mycket att folk utan pengar (som brukade bo där) inte har råd med hyrorna, och att "chicka butiker och dyra barer har förändrat atmosfären". Vad kommer hända med folket i området om hyrorna fortsätter stiga, hur kan man förhindra detta och hur kan vi (de) organisera oss? Det är alltså ett slags uppror mot trendifiering av en stadsdel där det hittills har bott papperslösa, fattiga och andra som kommer behöva flytta för att alternativa människor med pengar vill bo bohemiskt och "äkta" (de är säkert från Sverige också, typ bott på söder). Det informerades även att allt kommer översättas till turkiska och arabiska och intiativtagarna verkar vara en grupp som kallar sig Gruppe Soziale Kämpfe (gissar ganska vänster).
Jag vet inte om jag skulle hålla med GSK i allt, men det är ett spännande fenomen de ska diskutera - vad händer med de utstötta, var ska de ta vägen och vem ser efter dem? Det jag tycker är intressant är inte angående dyra barer i Kreuzberg i sig utan hur okej är det att priser kan trissas upp så att folk utan pengar inte kan bo kvar. Det brukade vara en plats där de som inte har så hög status i samhället (invandrare, arbetslösa) kunde bo billigt, men nu drivs iväg för att den stadsdelen de har varit med att skapat attraherar trendkänsliga bloggare med rika föräldrar. Finns det någon som borde ta ansvar för dessa, att de får någonstans att bo? Eller är det inte ett problem alls? Är det bara så det ska vara och kan bli i en marknadsekonomi? En naturlig utveckling i stan kanske. Precis som i Stockholm, inga konstigheter.
Kreuzberg har varit så alternativt att det blir rätt nu, man tycker det är charmigt med allt det nedgångna (speciellt jag, jag älskar sånt!) och om några år blir det väl lika omöjligt att kunna bo där som det är att hitta en billig etta till en student vid Mariatorget.
Förresten får man politisk propaganda på lektionerna hela tiden, och studentstrejken är fortfarande i full gång.
Vill ha JULBORD!
Jag längtar hem, verkligen home sick. Det kommer bli så härligt, framför allt den känslan att jag gjorde det, jag åkte fast jag inte ville och det gick bra. Nu har jag bara tre veckor kvar, fullspäckade sådana, men det är bara att sätta tänderna i det. Det jag våndas för mest av allt, återigen, är makron. Fått reda på att vi har 5 min att förbereda 3-5 frågor (!) och sedan prata och diskutera dessa i 10 min. Innehållsmässigt, helt ok, språkmässigt, köööörd.
I morgon är vi bjudna hem till Amanda på amerikans Thanksgiving, vilket jag verkligen ser framemot. Bara tre helger kvar nu, så bäst att ta vara på dem.
Och, min snus är slut.. Jag tuggar tuggummin som fasen, ont i käkar och tinningar.
Bis
I morgon är vi bjudna hem till Amanda på amerikans Thanksgiving, vilket jag verkligen ser framemot. Bara tre helger kvar nu, så bäst att ta vara på dem.
Och, min snus är slut.. Jag tuggar tuggummin som fasen, ont i käkar och tinningar.
Bis
lördag 21 november 2009
Manger comme une suédoise!
Jepp, ikväll smäller det! Då ska det ätas köttbullar. Och som jag längtat!
Ska träffa Maddie och Friederike snart och dra till IKEA för inhandlande av hårdbröd, glögg och lingonsylt! Detta kommer bli super!
Har suttit hela morgonen, eller ja nästan, med min uppsats i European Welfare Systems, och den börjar arta sig! Någon som har ett tips på vad jag ska skriva om i China's Foreign Policy? Jag har INGEN aning, och ja måste börja med den också!
Har fyra uppsatser, två på 3000 ord och sen en 10 sidare och en 3 sidare, alla med inlämningsdatum 16 dec. Även att jag har min muntliga tenta exakt samma dag, och en makalöst skittenta i French Politics & Institutions den 15e... Ja, det är bara för er att hålla tummen!
Fick svar av Sophia att jag har tillräckligt med NEK!! Mer därtill tillochmed! Skön känsla, det enda jag måste måste göra för Liu nu är att skicka in changes to the learning agreement!
Nu måste jag verkligen springa!
Svensk husmanskost slår alla kulinariska franskheter, det slår allt!
Bis, et à bientôt!
Ska träffa Maddie och Friederike snart och dra till IKEA för inhandlande av hårdbröd, glögg och lingonsylt! Detta kommer bli super!
Har suttit hela morgonen, eller ja nästan, med min uppsats i European Welfare Systems, och den börjar arta sig! Någon som har ett tips på vad jag ska skriva om i China's Foreign Policy? Jag har INGEN aning, och ja måste börja med den också!
Har fyra uppsatser, två på 3000 ord och sen en 10 sidare och en 3 sidare, alla med inlämningsdatum 16 dec. Även att jag har min muntliga tenta exakt samma dag, och en makalöst skittenta i French Politics & Institutions den 15e... Ja, det är bara för er att hålla tummen!
Fick svar av Sophia att jag har tillräckligt med NEK!! Mer därtill tillochmed! Skön känsla, det enda jag måste måste göra för Liu nu är att skicka in changes to the learning agreement!
Nu måste jag verkligen springa!
Svensk husmanskost slår alla kulinariska franskheter, det slår allt!
Bis, et à bientôt!
fredag 20 november 2009
Hej!
Som ni märkt har jag inte skrivit på länge. Tyvärr beror inte detta på min vanliga slöhet utan pågrund av att jag förlorat en älskad och nära släkting i en tragisk olycka. Då jag fick reda på detta för tre veckor sedan har senaste tidens tankar kretsat runt min familj och släkt hemma i Sverige. Jag har velat mellan att åka hem direkt, alternativt stanna kvar till sista tentorna i slutet av november. Slutligen bestämde jag mig för, med stöd av min familj, att klara av skolan innan jag åker hem. Just nu vet jag inte när hemfärden blir eftersom jag väntar på mer besked om begravning och liknande.
Jag är oerhört tacksam för det stöd som mina vänner har visat här, och vänner och familj hemma i Sverige. Även om livet ofta känns riktigt tungt och orättvist just nu så upplever jag hur nära jag känner mig med mina vänner och familj även om jag är på andra sidan jorden.
Jag flyttar nu ut från mitt rum här i Fitzroy, då mitt kontrakt går ut idag, och flyttar in hos Lucille. Det ska bli roligt att dela rum med henne, och så småningom Manu, och förhoppningsvis kan jag njuta av sista dagarna, eller veckorna jag blir kvar här. Solen blir starkare och starkare, plugget är snart klart och jag har vänner med bil som kör oss med tätta mellan rum till underbara, långa stränder.
Ta hand om er och ha förbaskat roligt, livet är alldeles för kort.
Puss puss
Hanna
Jag är oerhört tacksam för det stöd som mina vänner har visat här, och vänner och familj hemma i Sverige. Även om livet ofta känns riktigt tungt och orättvist just nu så upplever jag hur nära jag känner mig med mina vänner och familj även om jag är på andra sidan jorden.
Jag flyttar nu ut från mitt rum här i Fitzroy, då mitt kontrakt går ut idag, och flyttar in hos Lucille. Det ska bli roligt att dela rum med henne, och så småningom Manu, och förhoppningsvis kan jag njuta av sista dagarna, eller veckorna jag blir kvar här. Solen blir starkare och starkare, plugget är snart klart och jag har vänner med bil som kör oss med tätta mellan rum till underbara, långa stränder.
Ta hand om er och ha förbaskat roligt, livet är alldeles för kort.
Puss puss
Hanna
torsdag 19 november 2009
onsdag 18 november 2009
Winter winds
på toalett ute, jag ser ut som ett härke men det är belysningen, lovar! ps judit och agnes ser ni läppstiftet?
klubb
min tunnelbanestation mitt i natta. den är tydligen känd för sin arkitektur.
hej skorna!
klubb igen.Här i Berlin är det visst dags för höststorm nu, vinden viner rejält och det regnar. Men Astrid lyssnar på Red Hot Chili Peppers i rummet brevid och jag dricker te så det är mysigt iallafall.
Här har ni diverse bilder, ha så roligt! Jag fattar inte hur jag ska fixa att de kommer i vettig ordning samt få den här texten först i inlägget, men sak samma.
Hej på er!
tisdag 17 november 2009
I want to break free
Jag tror inte jag berättat om 20-års jubileet av murens fall här i stan förra veckan.
Det var en väldans hype innan, men nästan mer i svensk media än i tysk känns det som. Varenda svensk tidning jag läste skrev massa om det, både på kultusidorna och i debattartiklar togs det upp och väl i måndags var det livebloggar och gud vet allt. Temat var Berlin i både DN, svenskan och i de andra tidningarna jag följer på nätet.
Men här då? Jomen jag gick en sväng längs Unter den Linden mot Brandenburger Tor, men det regnade nåt så förjävligt och var mörkt och massa folk och avspärrningar och all that jazz. Så vi såg (delar av) galejet på TV hemma. Merkel snackade, fyrverkerier smälldes av och till slut kom den Symboliska Höjdpunkten- polsk fackföreningshjälte välte den första domino-brickan som symboliserade muren. Jag hade gått förbi Potsdamer Platz tidigare under dagen på vägen hem och sett installationen, ganska coolt ändå.
Sen zappade vi över till en annan kanal.
Nu när jag i efterhand tänker efter så var folk mer pepp i Sverige än här, både i media som sagt men även random folk. Min mamma ringde dagen innan för att förklara vilken stor händelse det var för 20 år sen och visst var det väl det. Men sen när jag pratade med en bekant här om han hade gjort något speciellt för att fira sa han att det inte var så stor grej egentligen, ingen han kände hade firat direkt. Samma sak med några andra jag pratade med.
Så, de som verkar ha hypat mest för jubileumet var nog tyskar (berlinare) som var med för 20 år sen samt svenskar och svensk media.
Förresten börjar jag få panik för jag har inte gått på nåt museum, inte varit uppe i tv-tornet eller kollat på gamla muren. Men sen tänker jag, ähh jag hinner och orka var turistig.
Det var en väldans hype innan, men nästan mer i svensk media än i tysk känns det som. Varenda svensk tidning jag läste skrev massa om det, både på kultusidorna och i debattartiklar togs det upp och väl i måndags var det livebloggar och gud vet allt. Temat var Berlin i både DN, svenskan och i de andra tidningarna jag följer på nätet.
Men här då? Jomen jag gick en sväng längs Unter den Linden mot Brandenburger Tor, men det regnade nåt så förjävligt och var mörkt och massa folk och avspärrningar och all that jazz. Så vi såg (delar av) galejet på TV hemma. Merkel snackade, fyrverkerier smälldes av och till slut kom den Symboliska Höjdpunkten- polsk fackföreningshjälte välte den första domino-brickan som symboliserade muren. Jag hade gått förbi Potsdamer Platz tidigare under dagen på vägen hem och sett installationen, ganska coolt ändå.
Sen zappade vi över till en annan kanal.
Nu när jag i efterhand tänker efter så var folk mer pepp i Sverige än här, både i media som sagt men även random folk. Min mamma ringde dagen innan för att förklara vilken stor händelse det var för 20 år sen och visst var det väl det. Men sen när jag pratade med en bekant här om han hade gjort något speciellt för att fira sa han att det inte var så stor grej egentligen, ingen han kände hade firat direkt. Samma sak med några andra jag pratade med.
Så, de som verkar ha hypat mest för jubileumet var nog tyskar (berlinare) som var med för 20 år sen samt svenskar och svensk media.
Förresten börjar jag få panik för jag har inte gått på nåt museum, inte varit uppe i tv-tornet eller kollat på gamla muren. Men sen tänker jag, ähh jag hinner och orka var turistig.
måndag 16 november 2009
Voila!
Helgen är förbi och nu börjar skolan igen. Har ganska mycket att göra, men ändå skjuter jag fram allt. Måste skriva klart tre uppsatser den här veckan, eller en åtminstone för den ska in på fredag. Men jag vill inte sitta i slutet av december med fyra uppsatser, så det måste börjas skrivas.
På onsdag börjar en ny seminaire d'ouverture i US foreign policy, och det ska bli jätteintressant! Jag läser nästan bara de där öppna seminarierna, vilket är som vanliga kurser fast de franska studenterna väljer två sådana utöver sina programkurser. De är upplagda på olika sätt, men de flesta går tre ggr i veckan under två veckor, sen är de över. Så nu i några veckor kommer jag ha fullt upp, för nästa vecka börjar min sista kurs som heter Poverty in contemporary economic thought som också är tre ggr i veckan i två veckor.
I veckan måste jag skicka in Changes to the learning agreement, genom att massor av kurser helt plötsligt försvann och två av dom var mina... Ett problem jag har är att jag inte vet om jag har 7.5 hp i nationalekonomi, vilket är det enda kravet LiU har på mig, så Sophia ska höra av sig till mig om det snart. Så håll tummen för det!
Ja, jag höll ett framförande om LiU förra veckan. Inför 100 pers och jag blev jag helt nervig, fattar inte riktigt varför, men jag blev det iallafall. Pappret darrade i handen och jag hoppade över allt roligt Liu har att erbjuda och berättade bara om de seriösa bitarna... Fick nåt skratt sådär när jag skämtade om att de kunde välja svenska kurser också om de ville, men usch. Men men, när jag var klar kom det iallafall upp två tjejer och frågade om min mailadress, så såå mycket fel kan det ju inte ha gått. Haha, men det var hemskt. Och nu när jag tänker på det, så har ingen av dom mailat än...
Har lite funderingar över vart Hanna har tagit vägen...
Hanna vill höra din ljuva stämma och dina fina ord!
Hoppas ni i Sverige njuter av er suveräna adminstration och snabba byråkrati, ert helt fungerade internetsystem och planerade schemaläggningar!
Nästa gång funderar jag på att skriva ett inlägg helt på franska, vad tycker ni om det?!
Bis - KD
På onsdag börjar en ny seminaire d'ouverture i US foreign policy, och det ska bli jätteintressant! Jag läser nästan bara de där öppna seminarierna, vilket är som vanliga kurser fast de franska studenterna väljer två sådana utöver sina programkurser. De är upplagda på olika sätt, men de flesta går tre ggr i veckan under två veckor, sen är de över. Så nu i några veckor kommer jag ha fullt upp, för nästa vecka börjar min sista kurs som heter Poverty in contemporary economic thought som också är tre ggr i veckan i två veckor.
I veckan måste jag skicka in Changes to the learning agreement, genom att massor av kurser helt plötsligt försvann och två av dom var mina... Ett problem jag har är att jag inte vet om jag har 7.5 hp i nationalekonomi, vilket är det enda kravet LiU har på mig, så Sophia ska höra av sig till mig om det snart. Så håll tummen för det!
Ja, jag höll ett framförande om LiU förra veckan. Inför 100 pers och jag blev jag helt nervig, fattar inte riktigt varför, men jag blev det iallafall. Pappret darrade i handen och jag hoppade över allt roligt Liu har att erbjuda och berättade bara om de seriösa bitarna... Fick nåt skratt sådär när jag skämtade om att de kunde välja svenska kurser också om de ville, men usch. Men men, när jag var klar kom det iallafall upp två tjejer och frågade om min mailadress, så såå mycket fel kan det ju inte ha gått. Haha, men det var hemskt. Och nu när jag tänker på det, så har ingen av dom mailat än...
Har lite funderingar över vart Hanna har tagit vägen...
Hanna vill höra din ljuva stämma och dina fina ord!
Hoppas ni i Sverige njuter av er suveräna adminstration och snabba byråkrati, ert helt fungerade internetsystem och planerade schemaläggningar!
Nästa gång funderar jag på att skriva ett inlägg helt på franska, vad tycker ni om det?!
Bis - KD
söndag 15 november 2009
fredag 13 november 2009
bilder!
här är lite bilder från berlin!
min skola på fredagar, humboldt universitet. mittemot skolan var det det där stora bokbålet brann, och därför säljs det varje dag begagnade böcker utanför humboldt-byggnaden.
går man till själva platsen för bålet så finns det ett minnesmärke där som är som ett fönster ner i marken och man kan se tomma bokhyllor. ganska coolt faktiskt.
slänger även in en bild på min ena sko+lite gammal berlin-mur. eller snarare minnet av muren.
sen ser ni min gata här i stan, husen är byggda i engelsk stil vilket är vettigt eftersom området var engelskt territorium efter kriget. ni ser även mitt rum: skrivbord och stökig säng.
ska bli bättre på att ta bilder, något speciellt ni vill se? att ta kort på tv-tornet exempelvis känns lite ospännande för det kan ni ju googla fram. men om det är det ni vill ha är det det ni ska få!
jaja, mer kommer!
onsdag 11 november 2009
La fin est proche
5 veckor och 1 dag.
Det är vad jag har kvar här i Lille, och visst längtar jag hem som bara den, men nu känns det som alldeles för kort tid kvar. Jag vill lära mig mer franska, och det kommer vara mitt fokus nu de här sista veckorna. Det och skriva en massa uppsatser.
Känns så otroligt konstigt, det känns som jag precis klev av tåget och tog den otroligt dyra taxiresan till hotellet. Det känns som att jag flyttade in i min fördömda lägenhet igår, och nu måste jag säga upp mitt kontrakt. Jag som precis har fått fungerande internet, eller nja ta i trä.
Nr 12 är min!
.JPG)
Och jag bor högst upp, branta trappor är ett signum i Lille
Jag måste lära mig mer franska för att klara av min muntliga tenta i makroekonomi. Teorierna finns där, men det är inte riktigt arenan för den franskanivå jag ligger på.
Franskan har utvecklats en hel del, jag förstår 90 % av samtal och kanske 75% av föreläsningarna i makro... men nånting säger mig att det inte riktigt räcker. Jag måste ju klara av det är, jag vill inte ge upp och fråga om jag kan få ta det på engelska. Det är jag för stolt för, men stoltheten står lite i vägen för mig.
Måste våga.
Måste ge järnet.
Annars kommer jag åka hem besviken på mig själv.
Nästa helg ska jag bjuda på glögg, svenska köttbullar med potatismos och gräddsås (hemmagjort såklart) och till det lingonsylt och saltgurka... MUMS!
Någon som har tips på en svensk efterrätt?
Bisous (en på vardera kind) et à bientôt! - Karin
tisdag 10 november 2009
NU då
hurra, min snälla pappa skickade ner en wlan-adapter till mig så nu kan jag surfa hemma!
så, alla ni fem (räknar med min familj, vet att iallafall fyra av dem följer: hej pappa, mamma, judit och klara. kanske paul också) som har längtat efter mina inlägg här kommer de! i lite fel ordning men det gör ju ingenting.
hurra hurra
så, alla ni fem (räknar med min familj, vet att iallafall fyra av dem följer: hej pappa, mamma, judit och klara. kanske paul också) som har längtat efter mina inlägg här kommer de! i lite fel ordning men det gör ju ingenting.
hurra hurra
Del 5. Om min skola
Något som är väldigt sympatiskt med skolan här är att vi inte behöver springa runt och köpa massa kursböcker utan alla texter till seminarium etc mailas ut alternativt finns för nerladdning.
Tycker jag är väldigt snällt av dem faktiskt. Men de måste sluta knacka i bordet, jag blir knäpp.
En ganska märklig men rolig grej är att jag i veckan som gick började en ny kurs, och det var jag ju ensam om visade det sig. Det var bara jag och föreläsaren i en stor hörsal. Så jag fick sitta där längst fram medans han höll lektionen som planerat, ganska konstigt men för all del intressant. Vi får se hur det går med detta.
Tycker jag är väldigt snällt av dem faktiskt. Men de måste sluta knacka i bordet, jag blir knäpp.
En ganska märklig men rolig grej är att jag i veckan som gick började en ny kurs, och det var jag ju ensam om visade det sig. Det var bara jag och föreläsaren i en stor hörsal. Så jag fick sitta där längst fram medans han höll lektionen som planerat, ganska konstigt men för all del intressant. Vi får se hur det går med detta.
Del 4. För er som undrar
Jag åker hem för jullov 19e december och flyttar hem sista helgen i februari. Första veckan i mars börjar LiU - kurser igen och då är det bäst att jag är där. För allas vår skull menar jag.
Del 3. Jag tänker...
...det är någon konstig grej med Moleskine -kalendrar och anteckningsböcker här. Alla, verkligen alla, har det och det finns hur många affärer som helst (speciellt i öst) som säljer det. Vad är grejen med det?
Ps. Jag har ju också det och älskar Moleskine, men varför är det som en folkrörelse här? De verkar ju typ besatta. Ds.
Ps. Jag har ju också det och älskar Moleskine, men varför är det som en folkrörelse här? De verkar ju typ besatta. Ds.
Del 2. Mitt hus
Jag bor i ett hus. Ett riktigt äkta radhus i sann medelklass-med barn och hund-anda. Här bor också två tyska studentskor samt en ryska och det roliga är att huset ägs av en dam, som har blivit för gammal för att bo själv så hon bor med sin dotter men hon har lämnat kvar precis allt. På väggarna i vardagsrummet sitter familjefotona uppe, pianot finns kvar, alla kökssaker, i min garderob hänger hennes kläder, i mina skrivbordslådor ligger hennes brev och gamla tyska papper - kort sagt det är som att bo hemma hos sin farmor utan att hon är här. Min tyske vän säger att det är väldigt Berlin att våga hyra ut hela sitt hus med alla värdesaker till fyra studenter och jag håller med. Jag kan inte se framför mig en svensk tant göra detsamma, eller det kanske är jag som är inskränkt nu?
Hursomhelst, jag har en jättestor säng och utsikt mot trädgården (ja vi har en sån också! men det är så mörkt hela tiden så jag har inte fått en så bra översikt än). För dryga 3000 kr bor jag alltså i ett trevligt område i Berlin bland barnfamiljer med tvättmaskin, golvvärme och Internet. Samtidigt betalar studenterna i Linköping detsamma för att bo i Ryd, bland elände och misär.
Man måste älska den här staden.
Hursomhelst, jag har en jättestor säng och utsikt mot trädgården (ja vi har en sån också! men det är så mörkt hela tiden så jag har inte fått en så bra översikt än). För dryga 3000 kr bor jag alltså i ett trevligt område i Berlin bland barnfamiljer med tvättmaskin, golvvärme och Internet. Samtidigt betalar studenterna i Linköping detsamma för att bo i Ryd, bland elände och misär.
Man måste älska den här staden.
Del 1. Vi plockar svamp
När man lever i en storstad är det inte så konstigt att man ibland behöver gå tillbaka till naturen för att varva ner. Detta kan ses som en lyx som är förunnat de som a) har tid att känna sig stressade och b) har medel att på smidigt sätt ta sig utanför stan (kollektivtrafiken räknas inte, den tar en inte riktigt långt ut). Eftersom jag är student uppfyller jag kriteriet a) och eftersom jag på slumpens vägar känner någon som har en vän med en bil är även kriteriet b) ordnat.
Förra lördagen, en solig och krispigt vacker höstdag i början av november, satte vi oss i ovan nämnda bil, tog med en korg samt en svampbok och gav oss iväg. Vi lyssnade på gammal hederlig popmusik medan vi susade ut ur Berlin, ut på Autobahn, ut på Landet. Efter en timmes eller så susande kom vi till det som skulle vara skogen. Jag antar att det är skog i tysk mening: mycket barrträd, lite ekar, några björkar. Enligt mina preferenser var det lite skralt med träd för att kunna kallas riktig skog, men för all del, det fanns ju mossa. Så vi letade runt, men våra drömmar om korgen full med svamp var ganska snart krossad. Visst fanns det svampar men enligt boken var de alla giftiga. Jag var inte där för svampen om jag ska vara helt ärlig, möjligheten att få uppleva rejäl tysk landsbygd var det som lockade mig så jag var inte nämnvärt besviken när vi vände hem efter någon timmes promenerande i skogen med tom korg. Jag fick ju se ett träd fällas och åka bil. På vägen hem stannade vi till vid snabbköpet och köpte champinjoner som vi sen åt opp.
Förra lördagen, en solig och krispigt vacker höstdag i början av november, satte vi oss i ovan nämnda bil, tog med en korg samt en svampbok och gav oss iväg. Vi lyssnade på gammal hederlig popmusik medan vi susade ut ur Berlin, ut på Autobahn, ut på Landet. Efter en timmes eller så susande kom vi till det som skulle vara skogen. Jag antar att det är skog i tysk mening: mycket barrträd, lite ekar, några björkar. Enligt mina preferenser var det lite skralt med träd för att kunna kallas riktig skog, men för all del, det fanns ju mossa. Så vi letade runt, men våra drömmar om korgen full med svamp var ganska snart krossad. Visst fanns det svampar men enligt boken var de alla giftiga. Jag var inte där för svampen om jag ska vara helt ärlig, möjligheten att få uppleva rejäl tysk landsbygd var det som lockade mig så jag var inte nämnvärt besviken när vi vände hem efter någon timmes promenerande i skogen med tom korg. Jag fick ju se ett träd fällas och åka bil. På vägen hem stannade vi till vid snabbköpet och köpte champinjoner som vi sen åt opp.
fredag 6 november 2009
söndag 1 november 2009
J'adore Paris!
Mattias har precis åkt hem och det känns super tomt här. Lägenheten har aldrig känts så här stor (och då bor jag på sisådär 15 kvadrat).
Under dessa tio dagar har vi strosat omkring i Lille, tittat på lite sevärdheter som finns här, och gått på marknaden i Wazemme, vilket är ett av de bästa sakerna här i Lille. Varje söndag (lite mindre marknad på tisdagar och torsdagar) kan man köpa allt från grönsaker, grillade kycklingar och oliver till väskor, underkläder, väskor och kläder. Man kan tillochmed köpa madrasser och köksprylar. Kort sagt, man kan köpa ALLT, ripoffs till goda priser! Det är verkligen det bästa sättet att köpa billiga, och bra grönsaker och frukt här i Lille. Ett plus är att det är riktigt härlig stämning och hela befolkningen vistas på ett och samma ställe.
Bilder säger ju mer än tusen ord så varsågod mina damer och herrar, min hemstad för tillfället:
Grande Place
Vieux Lille
Palais Beaux Arts
Gammalt, stängt och franskt!
Marknaden i Wazemme
Jag hade hemlängtan, så Mattias och jag åkte till IKEA.
Så här glad var jag!
Mattias bjöd på svenska köttbullar och hela jag sprack upp i ett leende!
Men:
Mattias hann äta sina, innan jag ens hade rört mina!
Då blev tok-Karin tokig (titta in blicken... tokig)
Men höjdpunkten under Mattias visit var ändå PARIS!
Vi bodde på ett jättefint hotell i området Madeleine, nära Operan och de finfina affärerna där man absout inte har råd att shoppa (LaFayette och Printemps, där Louis Vouiton och Chanel trängs sida vid sida med Miu Miu och Gucci).
Mestadels av denna fantastiska "week-end" mitt i veckan, spenderades gående, vi tog inte en enda metrotur och gick över exakt hela stan. I och med det hann vi se mycket av staden- Louvren är gigantiskt, hade helt glömt bort hur stor det faktiskt är, Notre-Dame är mindre än vad man tror, Eiffeltornet gör en aldrig besviken, och Montmartre är bara heeelt underbart franskt. Var man än vänder sig i Paris hittar man en historisk byggnad, ett vackert monument eller en gigantiskt staty. Nu låter jag som en reseförsäljare, men alltså Paris gör en inte besviken på en fläck!
Det blev mycket rödvin och väldigt dyra middagar under dessa tre dagar, men totalt värt alla pengar vi spenderat. Speciellt ostbrickan för 15 eur med fem olika ostar (blåmögel osten var värd bara den 15 eur), som vi spontanköpte efter en relativit dyr middag som grund.
Operan
Eglise de la Madeleine, bodde hundra meter från denna!
Obélisque de la Concorde med Eiffeltornet hägrande i bakgrunden!
Louvre (eller en del av det iallfall)
Jardin des Tuileries (parken framför Louvren)
Kartläsning ett måste
Paus i allt gående
En av alla backar i Montmartre
Sacre-Coeur
Detta tog en evighet, nu väntar sängen och imorgon ska jag börja med tre uppsatser ( social innovation and entrepreneurship in europe, european welfare systems och china's foreign policy and external relations) önska mig lycka till!
Bon niut et à bientôt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
