High school drama

Jag har ju börjat skolan nu, väldigt intressanta kurser ifall ni undrar. Nivån är ganska hög för jag läser med massa master-studenter och det ska skrivas referat och hemuppgifter på 25 sidor och diskussioner och allt är på tyska (nästan). Det där med språket är lite blandat, ibland går det hur bra som helst-jag säger massa smarta saker på väldigt bra tyska ( jag har faktiskt fått beröm!) men ibland-oftast- går det sådär. Inte ens en fransman fattade min tyska häromdagen. Då är det illa.
I alla fall, det är kutym bland tyska studenter att knacka i bordet när föreläsningen/seminariet är slut. När de gjorde det vid min första föreläsning i måndags trodde jag att de var arga och att knackningarna var en slags protest eller så. Jag har efterforskat lite och tydligen är det inte alls så, utan det är som en slags applåd eller hyllning till läraren. Det låter för jävligt om jag ska vara ärlig och det känns lite töntigt. Jag brukar undvika att göra det oftast men som alltid, man vill ju PASSA IN, och då kommer det väl krävas några knackningar av mig antar jag.
Annars är förhållandet till lärarna (professorer kallas de här, fast på tyska) inte alls så stelt som jag trodde. Man säger inte du till sin lärare och de kallar oss för Frau eller Herr nånting, men studenterna är ganska raka när det är nåt de inte gillar med upplägget eller så, vågar kritisera öppet och så vidare vilket jag inte förväntade mig.
Men det verkar inte finnas nån slags "utbildningsbevakning" (hahaha) eller programråd eller liknande på utbildningarna. Det finns en slags kår och fullmäktige som man röstar fram varje år, jag tror att det var vänstern som var störst just nu, men inte nåt organiserat studentinflytande direkt för ens utbildning. Jag tror att man oftare går direkt till sin lärare när det är nåt problem, vilket enligt de jag pratade med ganska ofta är. Det kan vara lite nyckfullt med kurser när de ska gå coh när de inte gör det, och informationen till studenterna fungerar inte alltid jättebra. Där tror jag faktiskt LiU ligger bättre till (grattis Peter A, kan nån som är hemma hälsa honom det? Tack).
Jag hoppas att jag kommer klara av alla kurser för jag tror jag kommer ha väldigt stor nytta av dem i framtiden, och speciellt nu inför uppsatsen i vår. Min favorit än så länge är den som jag läser på Humboldt som handlar om migration och exakt det som händer i Sverige just nu med sverigedemokrater och skit, hur man ska tackla sådana problem, varför folk går på propaganda om muslimer etc. Jag är pepp! I kväll tänkte jag ge mig på att förstå 15 sidor tysk text om finanskrisen och dess efterdaningar med postneoliberalism, som vi har att läsa till på tisdag. Vi får se det som en utmaning.

Annan sak jag observerade på tunnelbanan idag är att folk mycket oftare ger pengar till hemlösa/tiggare här än i Sverige. Eller det är ju endast min högst subjektiva observation, men jag kan faktiskt inte komma på när jag såg nån välbärgad äldre stockholmare gav pengar till en tiggare, men de flesta tyska gör det. Faktiskt.

På tal om tunnelbanan, utanför min station här i stan har de satt upp en stor skylt med namnen på alla koncentrationsläger listade samt glöm aldrig dödens destinationer eller nåt. Väldigt deprimerande att se den varje dag. Se bild nedan, det där lakanet är inte där nu, jag hittade bilden på google eftersom jag inte har nån kamera...




Hoppas ni har roligt i paris KD, you crazy kids.

Vive la Suède!

Skolan har verkligen satt igâng, det känns i hela kroppen, tur att jag har lov nästa vecka!

För en vecka sen var jag pâ Peter, Björn & John, SJUKT bra var det! Vi var fem svenskar + Victoria, Jeff, Nick, Lise och Flora, sâ vi pratade med killarna i bandet och självklart fick vi vâra biljetter signerade och alla var sâ glada!

I lördags var jag hembjuden till Casey, en amerikanska som försöker i allra yttersta mân adaptera sig till den franska kulturen och atmosfären, helst av allt vill hon inte prata ett ord engelska och bara umgâs med fransmän! Ändâ bjöd hon oss pâ afternoon tea, som inte direkt är franskt, men vi ât franska kakor och croissanter iallafall.
Vi pratade franska nästan hela eftermiddan, jag förstod allt vad de pratade om, men det är en spärr i mig som gör att jag inte pratar, och den mâste släppa snart! Framförallt inför min muntliga tenta i makroekonomi, för även om jag kan ha en nâgorlunda konversation pâ franska, har jag inte vokabuläret för att bygga upp ett svar pâ en ekonomisk frâga!
Jag kommer precis ifrân veckans makrolektion, franska studenter är galna, de skriver ner EXAKT ALLT vad läraren säger, utan tanke pâ vad det handlar om, de bara skriver och skriver. Man blir sjukt stressad!

Idag har vi gâtt igenom lite av arbetsmarknaden, bildade IS-kurvan pâ 5min och börjat pâ penningmarknaden, sâ nu mâste jag hem för att lâsa pâ franska ord om likvidamedel!

Imorgon anländer min blivande sambo till Lille, och pâ onsdag âker vi till Paris! Vi ska turista, äta gott, shoppa och bara njuta av en av världens vackraste städer! Längtar!

Nu ska jag fôrbereda mig inför European Welfare Systems, idag ska vi gâ igenom världens bästa välfärdsstat - Sverige!


À bientôt mes amis!

HOT YOGA

Jag måste bara berätta för er om mitt senaste äventyr: hot yoga! Även kallad Bikram yoga är en speciell typ av yoga som utförs i ett uppvärmt rum, ca 40 grader. Detta gör att man svettas som en tok och att rörelserna både blir mer ansträngande och smidigare.

Jag och Alexandra började våra tio dagar för 19 dollar, vilket betyder att vi kan yoga så mycket vi vill i tio dagar framöver. Jag överraskade mig själv och kunde både lyfta benen högre än jag trodde, nå mina tår och andas i värmen. Med en instruktör som tydligt och nästan argt kommenderade att pressa, strecka och andas bättre kämpade vi på i nittio minuter. Nu är jag fortfarande varm och redo att sova.

(Lydia, detta är varför jag missade vår skype tid, hemskt ledsen för det men glömde det helt)

Puss o hej!

Hanna

The outback och en halvmara senare

St Kilda, Melbourne

Nu är det bara en och en halv månad kvar till sommarlov och några riktigt soliga dagar börjar dyka upp. För er som inte riktigt har koll så har jag varit här i tre månader nu. Tiden går ruskigt snabbt och efter att ha varit iväg i ödemarken kändes det väldigt härligt att komma tillbaka till Melbourne som mer och mer börjar kännas som mitt hem.

Som ni tidigare läst i denna blogg hade jag stora planer på att springa halvmaran och höga ambitioner på hur vältränad jag skulle vara innan 21.1 km skulle avklaras i central Melbourne. Riktigt så blev det ju inte. Första veckan efter jag anmält mig gick riktigt fint men sen gick det långsamt nedåt. Förkylning, jobb, skola och sen spring break lyckades komma i vägen. Tillbaka till Melbourne hade jag en vecka på mig att "komma i form". Sen bestämde jag mig för att lova mina supporters svenska kanelbullar om de dök upp under loppet. Så kvällen innan loppet började jag och Alexandra baka. Gott blev det även om de tydligen inte har pärlsocker här. Men det blev också ganska sent och jag fick totalt fem timmars sömn innan jag steg upp klockan sex för att cykla iväg till starten.

När loppet väl startade var jag så uppslukad av alla människor och den helt sjukt häftiga känslan när ca 9000 människor börjar springa samtidigt att jag sprang på små moln de två första km. Efter en mil började det dock kännas lite i benen och de tre sista km var rätt smärtsamma. Som tur var mina supportrar där med plakat och ballonger och hejade på mig sista kilometern. 2 timmar, 6 min och 56 sekunder var sluttiden och jag måste ändå konstatera att jag är rätt nöjd :D Om det är någon därute som är laddad för Stockholm Marathon så hör av er, för jag tänkte springat!

Jag måste även berätta om mitt Spring break som var lite av en upplevelse. Jag och två tjejer jag lärt känna från uni bokade en resa som gick från Alicie Springs till Darwin, vilket är en lång lång lång väg. Runt Alicie Springs såg vi Uluru (Ayers rock), Katatjuta, (The Olgas) och Kings Canyon. Fantastisk natur men samtidigt var det lite hårt att konstatera att turismen bidrar till att beröva Aboriginerna sina heliga platser och hur vi var en del av det. Tydligen är "överenskommelsen" mellan regeringen och ursprungsbefolkningen att Aboriginerna är tvungna att hålla nationalparkerna öppna i nittionio år innan de får fullständiga rättigheter över området. Meningarna går isär om hur framtiden ser ut för nationalparkerna och vad som egentligen är den bästa lösningen för både natur och Aboriginerna. Men vackert är det och nationalparkerna gör att området skyddas till viss del från exploatering.

Uluru

The Olgas

Kings Canyon

Sedan bar det av upp mot Darwin och nationalparken där omkring. Först skulle dock en massa mil avklaras i ett landskap som blev långsamt grönare ju närmare vi kom kusten. På vägen stannade vi till vid olika vattendrag och simmade, paddlade kanot och campade. Väl uppe i Darwin fick jag lite av en chock eftersom jag väntade mig lite av en ödestad så som i filmen "Austarlia" men icke. Staden som till en stor del lever på turism, fiske och en stor militärbas i närheten bjuder på många fulla män, turister i alldeles för lite kläder och en värme och fuktighet som jag borde ha förväntat mig men som ändå lyckades irritera mig enormt, speciellt efter att min solskyddskräm inte funkade (fast den är rekommenderad av cancerforkningen i Australien, mycket märkligt).

Naturreservaten runt om Darwin är däremot helt fantastiska och farliga. Vi var ute på en båttur en dag och bara under fyrtio minuters båtresa lyckades vi se fem krokodiler, var av en åt en väldigt stor fågel framför ögonen på oss. Jag blev så förvirrad att jag inte lyckades ta en vettig bild. Trots att varningskyltar informerade om risken med att bada i vattnet, dvs man blir väldigt skadad eller uppäten inom några minuter, så rapporterades det samma dag som vi var där om en amerikansk turist som bestämt sig för att svalka sig lite och blev räddad av ett gäng fiskare när en krokodil precis lyckades ta en smakbit av hans ena arm.

Om ni tittar noga så kanske ni ser krokodilen som precis åt en fågel!

Nu har jag en massa plugg framöver, bland annat en uppstats om Kinas minoriteter som är väldigt intressant att läsa om men minst sagt tidskrävande.

Puss o hej

Hanna

Animal Nitrate

I torsdags blev jag medbjuden på konsert i Kreuzberg, och jag är inte den som brukar säga nej till sånt. Och det var ju lite av en upplevelse, vilket det mesta i den här stan är. Jag och mitt sällskap kom när förbandet precis var slut så det kan jag inte uttala mig så mycket om, men jag hann se att de körde på kastanjetter vilket alltid är sympatiskt.
Efter lite minglande släcktes ljuset och på scenen fanns det en projektorduk där det sattes igång en film. Eller film och film, det såg ut som ett nyhetsprogram från 70-talet, en korrekt äldre herre som satt och pratade på tyska och såg allvarlig ut. Och det var ju i sin ordning, tills man märkte att det var en liten igelkottsunge som klättrade på honom. Och sen en till. Jag är inte helt hundra på vad han mannen sa i klippet, men det borde ju ha haft något med igelkottar att göra, eftersom de blev inzoomade hela tiden.
Sen klipptes det över till en film som verkade vara ett avsnitt av Mitt i Naturen, för det var som en dokumentär om en råtta eller så som sprang runt på ängar och åkrar och var lycklig men där kom den Onda traktorn som skövlade allt det gulliga lilla djuret åt. Det var samma man som skötte snacket om hamstern eller råttan och när det kom till att den hade hittat en partner (djuret, inte den korrekte uppläsaren) stängdes filmen av och ut kom bandet. De körde igång med sina låtar som jag inte tror handlade om hamstrar, igelkottar eller äldre män, men jag är inte helt säker eftersom de sjöng på tyska och det är lite svårt att hänga med ibland. De körde någon slags pop, de såg poppiga ut iallafall-hängslen, hatt, stora glasögon.
Musiken var svängig men de fortsatte ha tema djur i bakgrunden. Under en låt som jag tror handlade om att byta namn visade de i bakgrunden några scener ur Bambi. Det var de scenerna där Bambi hänger med kaninerna och de skuttar runt och är lyckliga. Jag har ju inte sett den filmen sen jag var nio eftersom det var så jobbigt att gråta när mamma rådjur dog, så det var ju ett kärt återseende från min sida. Sen under sista låten var det tema djur under vatten. Det var jätteäckliga yngel eller småfiskar som simmade runt och deras ögon var så obehagliga att jag vägrade kolla på dem.
Mellansnacken var också ganska speciella. Den innan Bambi kan ha handlat om att han ville döpa om sin flickvän men då vart hon sur. Ett annat var om deras sci-fi serie de skrivit manus till, och han pratade om det i ungefär 100 år. Tydligen var det jätteroligt manus för alla i publiken skrattade så de dog och jag ville ju passa in så jag fick fram ett litet fnitter.
Det var en trevlig konsert och de var verkligen uppskattade för de fick inte bara gå på scenen en gång till, utan även en andra gång efter extranumret. Och jag gillar att de körde på temat så genomgående.

var tog den söta lilla flickan vägen

hej hanna var tog du vägen? finns du på facebook, finns du på bloggen?

You are Holden Caulfield

You're a highly judgmental person with a lot of indecision in your heart. You're angst ridden, begrudging, and unable to appreciate the good things you have in life. But you're smart and introspective, and no one can read other people like you. You don't have a lot of friends, but you're extremely devoted to the few loved ones you have. Loss deeply affects you, probably more than you'd like to admit. Underneath it all, you're really just a troubled person struggling to find your place in the world.

Nej alltså det där är inte min lärares kommentar på min uppgift för metodkursen (han tyckte inte jag var så smart, det skrev han i stort sett explicit), utan det är resultatet på ett test på facebook angående vilken känd litterär karaktär jag är. Uppenbarligen är jag sjukt nöjd med resultatet eftersom det är min favoritbok.
Jag tycker faktiskt att det stämmer ganska bra dessutom. Eller iallafall med den bilden jag har av mig själv och som jag vill att andra ska ha.

Nog om det, mer om Berlin. Mitt inlägg här nedan blev lite trist inser jag nu, men det var bara för att Hanna ringde just då.
Jag har tagit mig i kragen och lyckats anmäla mig till balett! Det har gått mer än ett halvår (februari..mars..?) sen jag "tränade" senast så det är faktiskt dags. Och att gå och dansa balett sådär på lördagsförmiddagen känns väldigt bra.
På måndag börjar mina kurser, det ska bli spännande att se hur det går. Det är väldigt ambitiösa kurser jag valt ska ni veta! Inget flams här inte. Exempel: säkerhet och säkerhetspolitik i Tyskland. En tysk sa till mig att det är ett väldigt aktuellt ämne, för de diskuterar massa om övervakning, FRA-liknande grejer etc just nu.

För övrigt bor Herta Müller (som vann Nobel-litteraturpriset) i samma stadsdel som jag!

Hepp!

uppdatering

jag sitter i ett ganska skumt rum på min institution, det är tydligen ett student-drivet internetcafe..? mest står det massa gamla skinnsoffor överallt och i dem sitter data-studenter men man kan köpa snickers! jag var lite blyg för att gå in först, men eftersom jag ska skypa med hanna när som nu behövde jag sitta någonstans. nu spelar de techno också.
idag stormade det när jag var på väg till skolan: blåst, regn och tom hagel.
annars har helgen varit bra. vi var på tacheles i fredags, coolt gammalt ställe som är galleri/bar (det står om det på wikipedia). i lördags fick jag en guidad tur av halva berlin och i söndgs var det loppmarknad. jag lyckades köpa en fin gammal väska till säkert överpris.
igår var vi på konsert och drack öl med citronskivor i. kulinariskt!
tyvärr är det galet kallt här, jag som trodde att det skulle vara varmt på kontinenten.

roligt att karin är på g igen!

Det är höst i Lille

Skrev ett läng inlägg igâr om mina strapatser i Lille, men sâklart sâ slutade mitt internet fungera precis när jag skulle lägga upp det.

Jag har det bra, haft en underbar helg med club-runda och firande av kanadensiska Thanksgiving.

Vet ni varför den kanadensiska är före den amerikanska?
Jo, för kanadensarna ville vara först, det är den enda anledningen! Bästa orsaken nânsin!

Imorn spelar Peter, Björn och John häri Lille. Jag, Maddie och Victoria ska gâ, och senare ska vi pâ nâgot som heter Tandem party. Det är en fest sâ att utbytesstudenter ska träffa franska studenter och pâ sâ vis lära sig franska, men det är ocksâ för att franska studenter ska kunna utöva ett annat sprâk än sitt eget (framsteg). Sâ tillexempel om nâgon fransman vill lära sig svenska, pratar hon/han svenska med mig och jag franska med denne. Och ja, det finns faktiskt de som vill lära sig svenska!

Igâr pratade jag med en elektriker om mitt internet, det ska fixas, och tydligen imorn. Hela konversationen var pâ franska, och jag gjorde mig förstâdd! Progress! Dock vet jag att imorgon kan även betyda i morgon om tvâ veckor, eller om en mânad...

Igâr hade jag första föreläsningen i European Welfare Systems, tror det kommer bli en bra kurs för vi har inga riktlinjer för examinationen annat än att det ska handla om välfärd pâ ett eller annat sätt. Sâ vi väljer sidantal och frâga!
Kursen kommer dock vara tre timmar om dan de närmsta sex dagarna, sen är den över, men inlämning av arbetet kommer inte vara förens 18 dec.

Den här veckan har jag tvâ föreläsningar om dan i snitt, och tillochmed föreläsninga pâ lördag, hektisk vecka!

Nu mâste jag skriva min franska läxa, där jag ska visa upp att kan kan skriva i presens, perfekt och futurum.

À bientôt mes amis, et bon journée!

Bisous - KD

det skulle ju va dans, dans, dans

igår fick jag äntligen uppleva lite hederlig berlinsk klubbkultur!
jag har träffat några skotska tjejer och tillsammans med dem samt lite annat folk de kände, och folk som dessa kände, gick vi ut igår.
först åkte vi till typ förorten till en polsk kille och drack öl, men planen var att gå till en hemlig klubb som bara är öppen på onsdagar och som man behövde ett lösenord för att komma in på. som tur var kände tom, en av killarna som var med, en tjej som kände en tjej som kände någon som typ jobbade där. så vi hade lösenordet, som ändras varje vecka.
när vi väl kom iväg från den polska killen hade u-bahn (tunnelbanan) slutat gå. mycket drygt. men det som äger med den här stan är att det går spårvagnar hela natten också! så vi hoppade på en, åkte en stund, hoppade av igen, väntade på nästa. allt medan regnet öste ner. när vi var färdigåkta och inne i stan igen väntade vi i en busskur på att det värsta regnet skulle ge sig. då träffade vi en kille som kunde visa oss vägen för vi var lite lost. han var sjysst, han jobbade med att producera musik och vara dj har jag för mig. han var också ganska ny i stan men verkade ändå veta vad han gjorde.
vi kom fram till gatan klubben skulle ligga på men först ville alla gå till mcdonalds som låg ganska nära. jag var lite orolig att klubben skulle hinna stänga - klockan var runt 2- men då tittade den här killen på mig föraktfullt och frågade om jag NÅGONSIN hade varit ute i berlin förut. enligt honom stänger klubbarna här aldrig innan 6 på morgonen och typ INGEN går ut innan två. hepp sa jag, och fick skämmas lite.
en cheesburgare senare kom vi till en mörk bakgård där det stod två män med ficklampor som lös på oss misstänksamt. vi sa lösenordet och fick gå förbi!
i dörren var en av stämplarna man kunde få en jättestor livmoder, men min arm var för liten så jag fick en annan. tom fick en jättestor och snygg fisk.
sen gick vi ner för massa mörka och smala trappor till själva klubben som var som en ruffig lagerlokal/källare. det var massa folk, gamla trasiga möbler här och där, pingisbord, sånt där football-spel, bar plus en dj som senare spelade new order. då vart jag glad!
det var väldigt ruffigt det hela, och kändes väldigt berlin! folk såg coola ut, de hängde runt, dansade, rökte fast man absolut inte fick på dansgolvet- hg känns väldigt uptight i jämförelse.
jag och caroline ( inte östis!) spelade några partier football med två tyska killar. en hette otto precis som min bror vilket av någon anledning gjorde mig helt glad. de var ganska sjyssta och berättade att man kunde skriva upp sig för att få mailet varje måndag med veckans lösenord. så det ska vi absolut göra, jag vet att ni skulle älska det här stället!
sen blev det morgon och u-bahn började gå så vi kunde åka hem.

span

lite spaningar i berlin:

knarkaffärn på turiststråket pryds av ett stort blad och heter mary johanna.

sexaffärerna och strippklubbarna i området ligger på den stora och upplysta gatan som heter martin luther (humor!). de verkar vara öppna även på dagen.

jag hänger inte på något av ställerna direkt.


däremot skulle jag vilja hänga på calles klubb om jag var i lkpg, och de har en blogg visade det sig, che-che-check it out: http://funkit.studentnatt.se/

ich und mein brüder Hugo

idag flyttar min bror hugo också till tyskland! han ska till karlsruhe som liksom ligger sydväst neråt i helt andra änden av tyskland, men det är roligt att ha honom i samma land iallafall.
vi börjar bli bra på att sprida ut oss vi syskon men jag tror mamma mest väntar på att vi ska återsamlas igen i uppsala i sommar.

hit ska hugo: http://sv.wikipedia.org/wiki/Karlsruhe för er som vill läsa på mer, blanda nytta med nöje liksom

mm så jag försöker fatta vilka och hur många kurser jag ska läsa egentligen. de som jag sökte i våras verkar inte gå, men det hör inte till ovanligheterna här tydligen. det är bara att skriva upp sig på nya och det finns en hel del att läsa. men problemet är det där med poängen. jag räknade ut att om jag skulle få ihop alla poäng för terminen skulle jag behöva läsa 10 kurser och det känns lite väl. visst är det 30hp per termin? jag ska undersöka det här grundligare och förhoppningsvis löser det sig.

annars dårå, jag lyckades fixa internet så nu slipper jag internetkafeerna som luktar tvivelaktig rök. istället kan jag hänga på mitt favoritkafe på oranienstrasse och dricka billigt kaffe. det är sak nummer ett som är bra med berlin, alla billiga kafeerna. det finns hur många som helst och de är väldigt mysiga. iallafall här i öst.

igår gick jag en tur runt i de forna judiska kvarteren, bland annat gatan som var en av de första som nazisterna gav sig på under kristallnatten. det var hemskt såklart, och jag som älskar historia gick runt med stora ögon. överallt på trottoarerna satt det små skyltar att här bodde hon och han, mördade i läger 1943. på en ödetomt hade det förut legat ett judiskt ålderdomshem där nazis 1943 (tror jag) hade samlat upp alla områdets judar innan de skickade dem till koncentrationsläger och brevid låg en judisk kyrkogård som de hade vandaliserat, men grindarna hade hunnit stänga när jag kom dit så jag missade den. sen gick jag och köpte äppelkaka på ett bageri som under kriget gömde judar i källaren. hon som driver bageriet är dotter till han som gömde dem, så nära är historien.
en kyrkogård som jag iallafall kom in på var en gammal garnisonkyrkogård där massa gamla generaler och liknande ligger begravda. de hade väldigt pampiga stenar, kors och änglar på sina gravar och de flesta var från 1800-talet, tidigt 1900-tal. men så fanns det även massgravar och minnesmärken för de som dog i striderna om berlin april/maj 1945. vissa hade fått en personlig sten (ofta hade de dött ett visst datum i april, kommer inte ihåg vilket) men de flesta var utan namn och det var stenar som stod här ligger..och så massa namn listade..samt 146 stycken okända.

jag älskar berlin, det är en helt fantastisk stad att bara gå runt i. jag avslutade min rundvandring med att kolla på bokutförsäljningen utanför humboldt, mycket svenska författare. då hade solen hunnit gå ner över unter den linden. jag måste verkligen skaffa en vettig kamera så att jag kan ta kort ju. annars tycker jag att vissa som kommer hem från australien efter jul ska skynda sig hit eftersom jag VET att hon kommer älska allt det här. plus KD, vi måste ta reda på hur långt ifrån varandra vi egentligen är. mötas i paris? bryssel?
förresten kan jag informera att jag pratar tyska så gott jag kan men jag märker att när jag gör det spärrar jag upp ögonen massa och pratar med ytterst ljus och flickaktig röst. sjukt töntigt men det beror nog på språkosäkerheten.

hoppas allt är bra med er,
eder lydia