Time of the season

Nu har alltså den näst sista veckan innan julledigheterna börjat. Jag åker ju tillbaka hit till Berlin efter jul (redan den 28e dec flyger jag tillbaka, nyår ska nämligen firas på tyskt vis med tyska syskon är det tänkt), för att fortsätta med skolan tills mitten/slutet av feb. Därför känner jag inte så mycket stress eller nostalgi ännu, vilket jag kan tänka mig att jag annars skulle göra. Just nu känns studier i A-huset väldigt långt borta, jag sitter hellre - som idag- på ett übertrevligt cafe i Prenzlauer där en man helt plötsligt börjar spela Amelie-låten på sitt dragspel medan mörkret faller utanför.
Iallafall, i helgen var min äldsta syster med familj här. Det var väldigt givande eftersom jag fick se stan ur en två-årings perspektiv (hennes son alltså, min syster är lite äldre än så). Vi klättrade runt på en båt i en park (ganska ovärdigt), åkte världens minsta pariserhjul där jag fick höjdskräck två meter över marken, sov middag, åt soppa och hade allmänt mysigt. Roligt att ni kom Judit mfl!
Men än är det inte slut med släkttäffarna i Berlin, på fredag vid tre landar min bror Otto, vars önskemål för helgen är "mycket museum, jazz och kebab", vilket är lite av den här stans specialiteter så det blir nog fint det. Och lördagen efter det flyger jag till dear old Uppsala, klaustrofobin smyger sig på bara jag tänker på det. Det ska bli sjysst såklart att träffa familjen och så men jag vet redan nu att jag kommer sakna vettiga fik och billiga döner.
Precis som i KDs Lille är stan julpyntad som bara den. I vissa delar lite mer modest med enstaka ljusslingor, i andra ( Alexanderpl, runt Unter den Linden) har de kört på lite mer.
Jag har nog inte så mycket att berätta om Berlin mer, eller jo, enligt tv-kanalen på tunnelbanan ska Roxette återförenas, det verkar de bry sig om.
Det är först i mars alla mina arbeten ska in och såklart skjuter jag upp det så att jag under mina sista veckor i feb kommer ha sjuk ångest och stress, det är tre arbeten på tyska, ca 20 sid vardera plus ett på engelska på lika många sidor. En framsynt och smart person hade såklart börjat nu eller tidigare och jag har haft ambitionen men annat har kommit emellan eller så har jag helt enkelt inte orkat ta itu med det. Jag vet att det är jättedåligt, mina klyftigare syskon plus mamma skulle säkert skaka på huvudet åt mig om de visste (vilket de kommer göra nu eftersom de läser bloggen) hur korkat jag beter mig på detta område. Men nu är det som det är och pappa kanske kan övertalas att skriva dem åt mig, eller iallafall översätta om han får en extra fin slips i julklapp (skoj). Usch, bara jag tänker på det här översköljs jag av stresskänslor så det är bäst att förtränga ett tag till.
Nu ska jag lukta på mina hyacinter.