the only living girl in linköping

men sen åkte jag ju hem igen.
livet här i linköping flyter på, det är trist och ensamt utan er andra så jag roar mig med att skaffa diverse fiender; röda armens gosskör och jag hade en sammandrabbning på kalasmottagningen som var uppfriskande. det roligaste/mest tragiska var när en av dem sa att det var mer okej att kommunisterna dödade miljontals än att nazisterna gjorde det. det fanns liksom fler ursäkter för att kommunisterna gjorde det. då lackade jag och gick och åt godis, men de ska inte tro att sista ordet är sagt bara för det.

haha förresten, vi fick affischerna till florence valentin nu på torsdag, och medvetna som de är har de satt massa burma-munkar på dem. jag saknade hanna extra mycket då!

20 dagar kvar, ingenstans att bo! men jag har en kille som ska hyra min lägenhet iallafall. och nej han är inte kommunist-romantiker eller ignorant studentspexare.
jäkla röda armén. fruktansvärda.