I alla fall, det är kutym bland tyska studenter att knacka i bordet när föreläsningen/seminariet är slut. När de gjorde det vid min första föreläsning i måndags trodde jag att de var arga och att knackningarna var en slags protest eller så. Jag har efterforskat lite och tydligen är det inte alls så, utan det är som en slags applåd eller hyllning till läraren. Det låter för jävligt om jag ska vara ärlig och det känns lite töntigt. Jag brukar undvika att göra det oftast men som alltid, man vill ju PASSA IN, och då kommer det väl krävas några knackningar av mig antar jag.
Annars är förhållandet till lärarna (professorer kallas de här, fast på tyska) inte alls så stelt som jag trodde. Man säger inte du till sin lärare och de kallar oss för Frau eller Herr nånting, men studenterna är ganska raka när det är nåt de inte gillar med upplägget eller så, vågar kritisera öppet och så vidare vilket jag inte förväntade mig.
Men det verkar inte finnas nån slags "utbildningsbevakning" (hahaha) eller programråd eller liknande på utbildningarna. Det finns en slags kår och fullmäktige som man röstar fram varje år, jag tror att det var vänstern som var störst just nu, men inte nåt organiserat studentinflytande direkt för ens utbildning. Jag tror att man oftare går direkt till sin lärare när det är nåt problem, vilket enligt de jag pratade med ganska ofta är. Det kan vara lite nyckfullt med kurser när de ska gå coh när de inte gör det, och informationen till studenterna fungerar inte alltid jättebra. Där tror jag faktiskt LiU ligger bättre till (grattis Peter A, kan nån som är hemma hälsa honom det? Tack).
Jag hoppas att jag kommer klara av alla kurser för jag tror jag kommer ha väldigt stor nytta av dem i framtiden, och speciellt nu inför uppsatsen i vår. Min favorit än så länge är den som jag läser på Humboldt som handlar om migration och exakt det som händer i Sverige just nu med sverigedemokrater och skit, hur man ska tackla sådana problem, varför folk går på propaganda om muslimer etc. Jag är pepp! I kväll tänkte jag ge mig på att förstå 15 sidor tysk text om finanskrisen och dess efterdaningar med postneoliberalism, som vi har att läsa till på tisdag. Vi får se det som en utmaning.
Annan sak jag observerade på tunnelbanan idag är att folk mycket oftare ger pengar till hemlösa/tiggare här än i Sverige. Eller det är ju endast min högst subjektiva observation, men jag kan faktiskt inte komma på när jag såg nån välbärgad äldre stockholmare gav pengar till en tiggare, men de flesta tyska gör det. Faktiskt.
På tal om tunnelbanan, utanför min station här i stan har de satt upp en stor skylt med namnen på alla koncentrationsläger listade samt glöm aldrig dödens destinationer eller nåt. Väldigt deprimerande att se den varje dag. Se bild nedan, det där lakanet är inte där nu, jag hittade bilden på google eftersom jag inte har nån kamera...

Hoppas ni har roligt i paris KD, you crazy kids.