Utvandrarna 3.0: The outback och en halvmara senare

St Kilda, Melbourne

Nu är det bara en och en halv månad kvar till sommarlov och några riktigt soliga dagar börjar dyka upp. För er som inte riktigt har koll så har jag varit här i tre månader nu. Tiden går ruskigt snabbt och efter att ha varit iväg i ödemarken kändes det väldigt härligt att komma tillbaka till Melbourne som mer och mer börjar kännas som mitt hem.

Som ni tidigare läst i denna blogg hade jag stora planer på att springa halvmaran och höga ambitioner på hur vältränad jag skulle vara innan 21.1 km skulle avklaras i central Melbourne. Riktigt så blev det ju inte. Första veckan efter jag anmält mig gick riktigt fint men sen gick det långsamt nedåt. Förkylning, jobb, skola och sen spring break lyckades komma i vägen. Tillbaka till Melbourne hade jag en vecka på mig att "komma i form". Sen bestämde jag mig för att lova mina supporters svenska kanelbullar om de dök upp under loppet. Så kvällen innan loppet började jag och Alexandra baka. Gott blev det även om de tydligen inte har pärlsocker här. Men det blev också ganska sent och jag fick totalt fem timmars sömn innan jag steg upp klockan sex för att cykla iväg till starten.

När loppet väl startade var jag så uppslukad av alla människor och den helt sjukt häftiga känslan när ca 9000 människor börjar springa samtidigt att jag sprang på små moln de två första km. Efter en mil började det dock kännas lite i benen och de tre sista km var rätt smärtsamma. Som tur var mina supportrar där med plakat och ballonger och hejade på mig sista kilometern. 2 timmar, 6 min och 56 sekunder var sluttiden och jag måste ändå konstatera att jag är rätt nöjd :D Om det är någon därute som är laddad för Stockholm Marathon så hör av er, för jag tänkte springat!

Jag måste även berätta om mitt Spring break som var lite av en upplevelse. Jag och två tjejer jag lärt känna från uni bokade en resa som gick från Alicie Springs till Darwin, vilket är en lång lång lång väg. Runt Alicie Springs såg vi Uluru (Ayers rock), Katatjuta, (The Olgas) och Kings Canyon. Fantastisk natur men samtidigt var det lite hårt att konstatera att turismen bidrar till att beröva Aboriginerna sina heliga platser och hur vi var en del av det. Tydligen är "överenskommelsen" mellan regeringen och ursprungsbefolkningen att Aboriginerna är tvungna att hålla nationalparkerna öppna i nittionio år innan de får fullständiga rättigheter över området. Meningarna går isär om hur framtiden ser ut för nationalparkerna och vad som egentligen är den bästa lösningen för både natur och Aboriginerna. Men vackert är det och nationalparkerna gör att området skyddas till viss del från exploatering.

Uluru

The Olgas

Kings Canyon

Sedan bar det av upp mot Darwin och nationalparken där omkring. Först skulle dock en massa mil avklaras i ett landskap som blev långsamt grönare ju närmare vi kom kusten. På vägen stannade vi till vid olika vattendrag och simmade, paddlade kanot och campade. Väl uppe i Darwin fick jag lite av en chock eftersom jag väntade mig lite av en ödestad så som i filmen "Austarlia" men icke. Staden som till en stor del lever på turism, fiske och en stor militärbas i närheten bjuder på många fulla män, turister i alldeles för lite kläder och en värme och fuktighet som jag borde ha förväntat mig men som ändå lyckades irritera mig enormt, speciellt efter att min solskyddskräm inte funkade (fast den är rekommenderad av cancerforkningen i Australien, mycket märkligt).

Naturreservaten runt om Darwin är däremot helt fantastiska och farliga. Vi var ute på en båttur en dag och bara under fyrtio minuters båtresa lyckades vi se fem krokodiler, var av en åt en väldigt stor fågel framför ögonen på oss. Jag blev så förvirrad att jag inte lyckades ta en vettig bild. Trots att varningskyltar informerade om risken med att bada i vattnet, dvs man blir väldigt skadad eller uppäten inom några minuter, så rapporterades det samma dag som vi var där om en amerikansk turist som bestämt sig för att svalka sig lite och blev räddad av ett gäng fiskare när en krokodil precis lyckades ta en smakbit av hans ena arm.