Hej!

Äntligen har vi fått internet i huset. Vi har därmed slutat vårt sociala liv och sitter med varsin dator i vardagsrummet. Men det kanske lägger sig när vi vant oss vid denna lyx.

Senaste tiden har jag mest ägnat åt att försöka bli frisk från en i hållande förkylning men utan större lycka. Vill ju inte dra på mig en influensa eftersom nittio procent av dem som får influensan här, får den sk svinvarianten.

Så har uni verkligen dragit igång också. Jag gillar mina kurser som är en härlig mix av politik, ekonomi och engelska. Vad jag upptäckt här är att de är mycket mera måna om att sprida ut uppgifterna under hela terminen. Jag har små skrivuppgifter och tre seminarier som är betygsgrundande varje vecka. Men jag gillar det. Bland annat har jag denna vecka lärt mig en hel del om Kinas miljöproblem.


I fredags var vi, housemates och några från uni, ute på en underbar klubb här i området, med en orkester i mitten som spelade soul och reagge. Jag och Therese dansade tills klubben stängde. Härligt röjigt.

The nightcat

Sen på lördagen var vi ett gäng på en Dalí utställning i stan. Väldigt intressant med mycket av hans fotografier, filmer och smycken som jag inte sett tidigare. För att verkligen bli kulturkärringar avslutade vi dagen med jazz och rödvin.

Melbourne i eftermiddagssol

På söndagen tog jag det mest lugnt och satt hemma och pluggade tills Alexandra och Andrea (mina housemates) drog i väg mig på en etiopisk restaurang. Mycket trevligt. Äta med fingrarna är bara så härligt. Plus att de spelade bra musik.

Eftersom levandet här är rätt dyrt har jag beslutat mig för att leta rätt på ett extra jobb så jag inte är helt pank när uni slutar. Vill ju gärna kunna följa med mina föräldrar på resor när de kommer hit. Kommer uppdatera er om hur det går.

Jag har också sett den sjukaste och äckligaste filmen någonsin. Det var Marco, italienaren, som lurade mig att se detta hemska verk vilket fysiskt fick mig att må så illa att jag hade svårt att äta frukost nästa dag. Le grande Bouffe (1973) heter den och om du inte sett den, och du har en vana att äta för mycket, se den. Annars skippa den, även om den tydligen är någon form av klassiker.

Idag hände en mycket märklig sak, (förutom att jag motionerade för första gången på länge). En man försökte öppna vår dörr med en nyckel varpå jag öppnade dörren och frågade honom vad han höll på med. Då svarar han mig att han bor här! Vilket han uppenbarligen inte gör. Så jag svarade nej det gör du inte, varpå han igen hävdar att han visst bor på övervåningen. Nä säger jag, det gör du inte alls. (Denna gång med lite mer bestämd röst). Så dyker Manu, fransmannen jag bor med, upp bakom mig och då tycker tydligen snubben att det är dags att gå. Men hela historien är mycket märklig. Har han en nyckel som funkar? Har han bott här förut? Eller var han bara jäkligt alkoliserad? Tror att jag låser dörren till mitt rum ikväll.

Imorgon kväll drar jag på surfsemester med en grupp från uni. Det blir great ocean road, surf, fest och förhoppningsvis inga hajar.

Njut av bilder av mitt rum och vårt kök/vardagsrum:

Manu lagar mat till oss i huset, man blir sjukt bortskämd här. Jag har dock lyckats slänga ihop lite pumpa gnocchi som Andrea lärt mig laga och hade modet att bjuda de andra på denna måltid. Kommer dock vara grymt mycket bättre på det när jag kommer hem till Sverige så räkna med en upplevelse utöver det vanliga.

Puss Hanna