Del 1. Vi plockar svamp

När man lever i en storstad är det inte så konstigt att man ibland behöver gå tillbaka till naturen för att varva ner. Detta kan ses som en lyx som är förunnat de som a) har tid att känna sig stressade och b) har medel att på smidigt sätt ta sig utanför stan (kollektivtrafiken räknas inte, den tar en inte riktigt långt ut). Eftersom jag är student uppfyller jag kriteriet a) och eftersom jag på slumpens vägar känner någon som har en vän med en bil är även kriteriet b) ordnat.
Förra lördagen, en solig och krispigt vacker höstdag i början av november, satte vi oss i ovan nämnda bil, tog med en korg samt en svampbok och gav oss iväg. Vi lyssnade på gammal hederlig popmusik medan vi susade ut ur Berlin, ut på Autobahn, ut på Landet. Efter en timmes eller så susande kom vi till det som skulle vara skogen. Jag antar att det är skog i tysk mening: mycket barrträd, lite ekar, några björkar. Enligt mina preferenser var det lite skralt med träd för att kunna kallas riktig skog, men för all del, det fanns ju mossa. Så vi letade runt, men våra drömmar om korgen full med svamp var ganska snart krossad. Visst fanns det svampar men enligt boken var de alla giftiga. Jag var inte där för svampen om jag ska vara helt ärlig, möjligheten att få uppleva rejäl tysk landsbygd var det som lockade mig så jag var inte nämnvärt besviken när vi vände hem efter någon timmes promenerande i skogen med tom korg. Jag fick ju se ett träd fällas och åka bil. På vägen hem stannade vi till vid snabbköpet och köpte champinjoner som vi sen åt opp.